Dagordningsteorin
Dagordningsteorin syftar i mediesammanhang till den makt som medier har på vår syn på verkligheten (Dahlgren och Sandell, 2014). Det betyder alltså att det är medierna som styr över vilka frågor människor anser som viktiga, då de frågor som medierna väljer att sätta i fokus är det människor blir visade. De frågor som medierna inte väljer att fokusera på blir därför mindre synliga och kan till och med glömmas bort. Om det skrivs mycket om våld i nära relationer blir det därför en fråga som vi tänker något om, medan om det inte skrivs om detta hamnar frågan i skymundan och människor riskerar att glömma bort den.
Medierna styr också till viss del vilken ställning vi tar till frågan genom sättet de uttrycker sig på. Eftersom redaktionerna väljer vilket ordval de använder sig av och vilken information de ger ut får det konsekvenser i form av att människors tankar påverkas. (Dahlgren och Sandell, 2014)
Gestaltningsteorin
Gestaltningsteorin har sitt ursprung i socialpsykologin men har senare utvecklats inom andra forskningsområden som till exempel medieforskning (Jonsson, 2021). Inom medieforskning handlar begreppet om den sociala konstruktionen av medieinnehållet. I korthet handlar gestaltningsteorin om hur medier framställer olika ämnen i nyheter och hur det påverkar publikens uppfattning om dessa ämnen. På engelska kallas gestaltningsteorin för framing, och även på svenska pratar man om inramningar. Det handlar om att medierna med ordval eller mönster kan få läsaren att komma ihåg specifika nyheter. Enligt Jonsson kan det handla om exempelvis upprepningar eller att man kopplar samman informationer med symboler som är kulturellt familjära.
Genus inom nyhetsjournalistik
Enligt Jonsson (2021) råder det stor skillnad över hur ofta män och kvinnor förekommer i nyhetsrapporteringen. I Sverige förekommer kvinnor i endast 30% av nyhetsrapporteringen, medan män syns i 70% av rapporteringen. Inom brottsjournalistiken är kvinnor mer representerade men då vanligtvis som offer. Jonsson (2021) skriver också att kvinnor som namnges i artiklar också kommer att finnas med på bild, och att kvinnor i maktposition (t.ex. VD) ofta fotograferas uppifrån. Detta skiljer sig då från männen, som ofta fotas antingen med ett perspektiv på samma nivå eller nedifrån.
Brottsjournalistik
Jonsson (2021) påpekar att brottsjournalistiken ofta utgår från ett maskulint perspektiv, och att man därför misslyckas med att rapportera om exempelvis våld i nära relationer på ett sätt som stämmer överens med verkligheten. Ca 95% av brott mot kvinnor blir inte nyheter i media, eftersom dessa brott inte ses som tillräckligt uppseendeväckande för att ha ett nyhetsvärde. Istället fokuserar medierna endast på extremfall så som mord eller grov misshandel.
Mediebevakning av mäns våld mot kvinnor
Granskningen Mediebevakning av mäns våld mot kvinnor är bakgrundsarbetet till ett kapitel i boken Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar författad av Gun Heimer m.fl. Granskningen är gjord av Dahlgren och Sandell (2014). Syftet med granskningen var att ta reda på hur tre nyhetsmedier under 2012 skrev om mäns våld mot kvinnor, och Dahlgren och Sandell har därför ett antal frågor de utgår ifrån:
Hur beskrivs våldet?
Hur förklaras våldet?
Hur beskrivs förövaren när förövaren är en man?
Hur beskrivs förövaren när förövaren är en kvinna?
Hur beskrivs offret när offret är en man?
Hur beskrivs offret när offret är en kvinna?
Sammanlagt granskade de 78 artiklar och notiser från Dagens nyheter, Aftonbladet och Västerbottens-Kuriren.
Hur beskrivs våldet?
Enligt Dahlgren och Sandell beskrivs våldet i artiklarna som en enskild händelse och inte upprepade fall. Våldet beskrivs som bråk, tumult eller diskussion. Därefter beskrivs våldet som grovt, kraftigt, tortyr eller besinningslöst. Några få gånger beskrivs våldet som familjedrama. Dahlgren och Sandell påpekar att en beskrivning av våldet som bråk eller familjedrama istället för ett brott förminskar våldet. Det innebär också att en del av ansvaret läggs på kvinnan, eftersom ett bråk tyder på att det är bådas ansvar.
“I flera av de granskade texterna lyfts våldet fram på ett konventionellt sätt utan att det problematiseras.” skriver Dahlgren och Sandell.
Hur förklaras våldet?
I 12 artiklar förklaras våldet som självförsvar, och i 10 av dessa 12 artiklar är kvinnor förövare, skriver Dahlgren och Sandell. Vad gäller kvinnor som förövare är det alltså vanligast att hon gör det i självförsvar. Vad gäller män som förövare är berusning, påverkan eller dopning de vanligaste beskrivningarna. Övriga beskrivningar är psykisk ohälsa, sinnesförvirring, separation eller skilsmässa och svartsjuka eller kontrollbehov. Med en man som förövare är det i de flesta fall utomstående faktorer som används som förklaring. I artikeln citerar Dahlgren och Sandell Aftonbladet:
“I 60 procent av fallen är orsaken att kvinnan vill lämna mannen. De allra flesta män klarar av en separation men inte alla.” (Aftonbladet 2012-07-31)
Dahlgren och Sandell skriver att ett sådant uttalande tyder på att om kvinnan hade stannat i relationen hade våldet inte ägt rum. Återigen förflyttas ansvaret från mannen i fråga och läggs delvis på kvinnan.
“Beskrivningen kan också leda till att grundproblemet döljs. Det stora problemet blir de avvikande individerna som står utanför samhället. Bakgrunden till handlingarna kopplas inte till ett större samhälleligt problem om hur våld används för att utöva makt utan handlingarna och förövaren förenklas…” (Dahlgren och Sandell, 2014)
Hur beskrivs förövaren?
Förövaren som man beskrivs i många fall som kriminell eller känd av polisen. Mannen beskrivs ibland som besatt eller förföljande, och som svartsjuk eller kontrollerande. Hans egenskaper beskrivs i en del artiklar, där han dels beskrivs som lugn, trevlig och snäll men också som otrevlig, aggressiv eller skrikig.
Vad gäller förövaren som kvinna är det vanligast att hon inte beskrivs alls. Därefter är det vanligast att kvinnan beskrivs som kränkt, misshandlad eller hotad. Kvinnans känslor beskrivs också i flera artiklar, vilket bland annat kan vara frustrerad, förtvivlad och rasande. Att kvinnan ofta beskrivs som utsatt beror på att det ofta är så hon beskriver sig själv, alternativt att myndigheter bekräftar att det är så.
Den manliga förövaren beskrivs ofta med traditionella manliga egenskaper men också som att han avviker från samhället på något sätt, vilket indikerar att “den vanliga mannen” inte är våldsam. Istället ligger problemet på utomstående faktorer.
(Dahlgren och Sandell, 2014)
Hur beskrivs offret?
Kvinnan som offer beskrivs i en del artiklar inte alls, och när hon beskrivs är det vanligast att hon beskrivs som fysiskt skadad. Kvinnan beskrivs oftare som död än till exempel ihjälslagen, skjuten eller mördad.
Offret som man beskrivs i flest fall som död, vilket även här är vanligare än till exempel mördad eller ihjälhuggen. Han beskrivs också i några artiklar som förövare.
Kvinnan beskrivs främst utifrån sina känslor eller sitt hälsotillstånd, medan mannen beskrivs utefter sitt beteende eller sina förmågor.
“Framställningen av kvinnan som hjälplöst offer och mannen som en aktiv gärningsman är signifikant för traditionella synsätt på könsrollerna. Genom att använda sig av dessa sätt att framställa kvinnor och män finns en risk att medierna cementerar eller förstärker den stereotypa bilden av hur en man och en kvinna är och handlar” skriver Dahlgren och Sandell.
Dahlgren och Sandell pekar ännu en gång på hur kvinnan ofta beskrivs som antingen död eller livlös istället för till exempel mördad. I en artikel står det:
”Kvinnan låg död mitt i villaidyllen. Nu har en 46-årig man anhållits misstänkt för mord.” (Aftonbladet, 2012-03-05)
“De två kopplas ihop med hjälp av antaganden och journalistens tro på att läsaren själv ska kunna dra slutsatser.” skriver Dahlgren och Sandell.
Pricken Rosa
Caroline Svelid står bakom instagramkontot prickenrosa och har under ungefär två år granskat hur medier skriver om brott beroende på om brottet drabbat en kvinna eller en man. Hon har också gjort jämförelser mellan hur media beskriver brotten och hur polisen beskriver brotten, vilket är relevant för denna undersökning. Svelid fokuserar främst på mäns våld mot kvinnor. I sina jämförelser fokuserar hon på vissa specifika ord, främst när och hur ordet “misstänkt” används.
I sin namninsamling (december, 2022) skriver Caroline Svelid detta om sitt arbete: “Jag har i snart två är granskat hur media skriver om brott och hur media väljer att skriva beroende på om brottet har drabbat en kvinna eller en man.
När en kvinna utsätts för våldtäkt, misshandel eller mördas så skriver media misstänkt våldtäkt/misshandel/mord. När en man utsätts för detsamma skriver media i princip aldrig att det är ett misstänkt brott. En man konstateras alltid ha utsatts för brottet medan det är gärningspersoner som beskrivs som misstänkta.”
Den 21 januari la Prickenrosa upp ett inlägg på instagram med ett flertal tidningsrubriker samt korta beskrivningar utklippta. Några exempel: “Tonårspojke våldtagen på hotell”, “Man rånad och stickskadad”, “kvinna gripen – skar man i bröstet med kniv”. I inlägget skriver Prickenrosa att när hon ifrågasätter journalister för deras användande av ordet “misstänkt” är det vanligaste svaret att journalisterna måste använda sig av ordet misstänkt innan någon är dömd. I inlägget ifrågasätter Prickenrosa varför detta endast gäller när en kvinna är brottsoffret. Enligt Prickenrosa är det i princip aldrig något “misstänkt” före något annat brott än när en man har våldtagit/misshandlat/mördat en kvinna.
Ett exempel på hur det kan se ut när brott mot kvinnor misstänks laddade hon upp samma dag, alltså 21 januari. Det rör sig om två rubriker angående samma brott, en från Expressen och en från Aftonbladet. Rubrikerna lyder: “Misstänkt våldtäkt på nattklubb” och “Kvinna våldtagen på dansgolv på nattklubb”. Prickenrosa skriver:
“En kvinna har blivit våldtagen. Det rör sig om en våldtäkt. Men ändå skriver man ‘misstänkt’ våldtäkt i rubriken på notisen hos Aftonbladet.
Expressen skriver dock helt korrekt.”
På sin instagram har Prickenrosa också två händelser som heter “Misstänkt” och “Misstänkt” 2. I dessa händelser har hon lagt upp mängder av tidningsurklipp, både på brott som rör kvinnor där skribenterna använder sig av ordet “misstänkt”, och brott som rör män där skribenterna inte gör det.
Som sagt gör Prickenrosa ibland jämförelser mellan hur media rapporterar om specifika brott och hur polisen gör det. Ett exempel är ett inlägg från den 28 december 2022. Det är en bild där Prickenrosa har klippt ihop två bilder, en från polisens hemsida och en från Aftonbladet. Hon har strukit under vissa delar av båda notiserna. På polisens notis har hon strukit under att det står “Våldtäkt, jönköping” samt “våldtäkt som inträffat”. Det är alltså tydligt att polisen menar att en våldtäkt har ägt rum. I Aftonbladets notis har Prickenrosa istället strukit under “misstänkt våldtäkt” i rubriken och även “misstänkt våldtäkt” i brödtexten. I inlägget skriver Prickenrosa bland annat att skribenten har hittat på att det är en misstänkt våldtäkt och att skribenten måste skriva så som det är.