Hur framställs kvinnliga brottsoffer i kvällspress? (Aftonbladet och Expressen)
En av frågeställningarna som undersöktes i detta arbete är hur kvinnliga brottsoffer framställs i kvällspress. 15 artiklar från Aftonbladet och Expressen har analyserats utifrån hur kvinnan framställs och med vilka ord hon framställs. Analysschemat finns längre ner på denna sida.
Det vanligaste är att kvinnan nämns med sitt hälsotillstånd eller skadeläge, alltså att hon beskrivs som död eller att det inte finns uppgifter om kvinnans skadeläge. Detta görs i 8 artiklar. Det är också vanligt att kvinnan endast nämns förbigående. Exempelvis “en man är misstänkt för att ha våldtagit en kvinna”, där kvinnan alltså bara nämns som målsägande. Detta görs i 7 av 15 artiklar. Därefter är det vanligt att kvinnan beskrivs med sin ålder eller som vuxen, vilket också görs i 7 artiklar. I de fall där brottsrubriceringen är mord (6 artiklar) beskrivs kvinnan som död, livlös eller avliden. Mördad används aldrig. I två av artiklarna beskrivs kvinnans handlingar, att hon larmade en vakt och att hon polisanmälde, och i två artiklar nämns att hon inte fått några allvarliga skador. I tre av artiklarna nämns kvinnans och gärningsmannens relation, och då att de kände varandra sedan tidigare. I en av artiklarna nämns målsägande inte alls.
Dahlgren och Sandell (2014) kom i sin undersökning fram till att kvinnan som offer framförallt beskrivs utifrån sitt hälsotillstånd. Detta stämmer överens med denna undersökning, då kvinnan i 8 av 15 artiklar beskrivs utifrån sitt skadeläge. Dahlgren och Sandell påpekar också att att kvinnan oftare beskrivs som död än till exempel mördad eller ihjälslagen, vilket också stämmer överens med denna undersökning, eftersom kvinnan i samtliga fall där det handlar om dödsfall beskrivs som just död och inget annat.
Eftersom många av nyheterna är väldigt korta notiser är det svårt att säga exakt hur kvinnan framställs. Däremot säger det en del om hur mycket utrymme mäns våld mot kvinnor får i media, då många av notiserna inte heller fått någon uppföljning efteråt. Vad som händer med männen verkar inte ha så stor betydelse, och är ingenting som läsaren lägger så stor vikt vid.
Enligt dagordningsteorin (Dahlgren och Sandell, 2014) är det medierna som styr över vilka frågor som människor anser som viktiga, då de frågor som medierna väljer att lägga fokus på blir det som människor blir visade. Att notiserna angående mäns våld mot kvinnor är så pass korta som de är i denna undersökning leder alltså till att det blir en fråga som färre människor har en åsikt om.
På vilket sätt skiljer sig kvällspressens framställning av brott och brottsoffer jämfört med polisens?
Ett fokus i analysen var även hur brottet beskrivs, vilket är kopplat till Pricken Rosas tidigare undersökningar. I hennes iakttagelser ingår att media i flera fall påstår att det är ett misstänkt brott, trots att polisen konstaterar att brottet har ägt rum. Enligt denna analys har polisen i 4 av 9 notiser konstaterat att ett brott har ägt rum. Detta genom att inte använda sig av uttryck såsom “misstänkt brott” utan istället konstatera att ett brott har skett och att en gärningsman är misstänkt. I övriga 5 notiser skrivs istället att brott inte kan uteslutas, eller att brottet misstänks.
I 12 av 15 artiklar används ordet misstänkt före brottsrubriceringen i kvällspressens rapportering. Detta betyder att det förekommer vid 7 av 9 brott. Alltså skiljer det sig mellan hur polisen skriver om brottet och hur media skriver om brottet.
I flera av tidningarnas notiser citeras polisen antingen genom en intervju eller att de hänvisar till polisens webbplats. Därför skiljer det sig inte speciellt mycket i rapporteringen i de flesta artiklar, förutom enstaka ordval. Vid brott nummer 4 skiljer det sig dock en del, då Aftonbladets artikel väljer att lägga fokus på oklarheterna och att det inte är säkert att brott verkligen har skett, trots att polisen i detta fallet konstaterar att våldtäkten har ägt rum. Även Expressens artikel kallar det en misstänkt våldtäkt.
Motsatsen sker också vid brott nummer 1, det vill säga att polisen kallar brottet för en misstänkt våldtäkt, men media skriver istället att mannen är misstänkt och konstaterar på så sätt att brottet ägt rum.
Enligt Prickenrosa skiljer det sig mellan hur media skriver om brotten och hur polisen skriver. Det stämmer överens med denna undersökning. Samtidigt fokuserar Prickenrosa framförallt på att media måste sluta skriva att det är ett misstänkt brott, men i denna undersökning framkom att även motsatsen sker ibland.
Att det skiljer sig mellan hur polisen skriver och hur kvällspressen skriver är ett faktum, vilket kan kopplas till de olika syften som kvällspress och polisen har. Att polisens uppgift är att objektivt rapportera står i kontrast med att kvällspress har som syfte att tjäna pengar och locka till sig läsare. På vilket sätt det skiljer sig är dock svårare att svara på, och stämmer inte helt överens med det Prickenrosa skriver.
Thomas Fuxborg säger i intervjun att han anser att det är polisen som bör ändra sitt skrivsätt och inte medierna, och menar då att polisen också borde skriva att brottet är misstänkt så länge det inte är helt säkert att brottet har ägt rum.
Thomas Fuxborg bekräftar att det skiljer sig mellan hur polisen rapporterar om brott och hur media rapporterar. Han menar att detta beror på att media och polisen utgår från olika källor när de rapporterar. Polisen utgår från polispatrullen som finns på plats, medan media ofta utgår från flera olika kanaler. Till exempel kan det handla om sociala medier eller vittnen på brottsplatsen, vilket är kanaler som polisen inte använder sig av i sin rapportering.